Kiss i konsten

I anslutning till gårdagens inlägg hittade jag sen denna historia på en knagglig gammal hemsida från början av seklet:

Björn Kjelltoft: "Det är lugnt och få besökare. Vi går in i Duchamprummet som är en viktig del av konstsamlingen. Där står "Fountain", en pissoar som Marcel Duchamp 1917 utnämnde till konst. Hans idé var enkel, men samtidigt väldigt komplex och utmanande för sin tid. Genom att göra konst av en pissoar provocerade han etablissemanget och blev till och med refuserad, han fick inte delta i en öppen konstutställning.

Nu, snart hundra år senare är pissoaren etablerad konst. Museet har gjort Duchamp till husgud och hans konst till heligt evangelium. Ingetdera får man ifrågasätta. För att spetsa till kan man säga att Moderna Museet förstört "Fountain" genom att ta bort dess ursprungliga provokativa laddning. Det var helt enkelt dags att göra konst av pissoaren igen!

Joanna tar upp kameran ur plastförpackningen. En vakt närmar sig, men verkar inte märka något och fortsätter lugnt förbi oss. Kusten är klar. Jag ställer mig framför pissoaren och drar ned gylfen. Joanna tar ett kort och det blixtrar till. Jag koncentrerar mig allt jag kan. Det är inte så lätt att urinera på beställning. Till slut lyckas jag och Joanna knäpper av en gång till. Jag drar upp gylfen och vi skyndar oss mot utgången. Helt övertygade om att vakterna kommer rusande vilken sekund som helst. Men vi fortsätter, oväntat nog helt utan problem ut i solskenet. Vi klarade det!

Någon vecka senare bjuder jag museet till min utställning på Konstfack där jag visar bilden av aktionen. När jag kommer till skolan möts jag av min rektor. Han är ursinnig. Jag tror han driver med mig men till slut förstår jag att han menar allvar. Museet hade ringt och skällt ut honom.

Han tar mig till sitt kontor och ber mig ringa Sören Engblom, intendent på museet. När jag presenterar mig ändrar den trevlige Engblom genast tonläge och förklarar att det jag gjort absolut inte är konst utan vandalism och att jag kan räkna med polisanmälan. Han säger vidare att urinera offentligt är fruktansvärt och likställer min aktion med Noréns uppsättningar med nazister i teaterpjäser. Hets mot folkgrupp och urinera offentligt är alltså i princip samma sak för Moderna Museet.

Jag påpekar att min avsikt inte är vandalism, utan ett försök att väcka en dialog till liv. Jag vill återinföra det ursprungliga provokativa värde som gått förlorat efter alla år som pissoaren varit museiföremål. Jag påpekar att de gärna kan polisanmäla mig om de ville.

Ett par timmar senare ringer museichefen David Elliott min lärare, som citerar Elliott: "Vi rekommenderar honom att ta ned bilden från utställningen och aldrig visa den igen, att glömma allt och betrakta det hela som om det aldrig hänt. Vi betraktar bilden som en fejk tills något annat händer."

Min lärare tillägger att det även är hans eget råd, att glömma allt. Jag beslutar att inte ta ned bilden.
Sedan blir det väldigt tyst från museet i några månader. När höstterminen drag igång säger min nya lärare sa att han pratat med en konservator på museet. Konservatorn påstod sig undersökt pissoaren och kommit fram till att ingen någonsin urinerat i den! Och att min bild var en manipulerad i photoshop!

Det räcker alltså inte med att förneka det som hänt, utan de fabricerar vetenskapliga bevis!

Jag har alltså inte bara gjort något olagligt. Det har dessutom aldrig hänt!

Det är tydligt att museets auktoritära roll inte förändrats sedan Duchamps tid. Den kontroversiella konsten har lika lite utrymme på museet idag som någonsin.

Gå till Moderna Museet och pissa i deras pissoar! På det sättet gör du museet en tjänst genom att skänka liv åt konsten!"

Bild: B. Kjelltoft

Läs: Läs mer...

Tack Björn, för denna historia!