den som dör i en dröm vaknar aldrig mer
-
skriver en dikt med bläck
skriver rent den i datorn
går till en arbetsplats och skriver ut den
läser den högt klär mig fint
betalar en vän att föl...
6 timmar sedan
Kära vänner. Jag orkar inte hitta på nåt mer. Jag märker att jag, trots min anonymitet, fortfarande efter två och ett halvt år, inte på riktigt vågar/pallar/klarar/orkar att skriva om mig själv, som mig själv. Vilket var min idé...
SvaraRaderaJag fortsätter att tacksamt att läsa er.
Tack så himmelens för denna tid och för all fantastisk respons!!
SvaraRaderaPå något sätt skriver man alltid om sig själv. Jag tror och hoppas att du kommer att ändra dig. Tills dess: kram och tack.
SvaraRaderaHej, jag vill bara säga att jag hoppas att du ändrar dig. Ta en paus om du känner för det, vi kommer att vänta på dig...,-)
SvaraRaderaAllt som man skriver handlar om en själv. Du och jag kan skriva samma text - har ju till och med gjort det =) - och den blir ändå olika.
SvaraRaderaJag vet inte vad du hade för ambitioner att skriva om dig själv. Men något av dig har vi lärt känna och vi respekterar och gillar dig. Och eftersom text är det enda forum vid vilket vi möts så har du bevisligen skrivit om dig själv - annars skulle vi ju inte ha en uppfattning om dig.
Jag hoppas också att du kommer att ändra dig.
Jag tycker att det kommer att bli ett tommare universum utan dina inlägg. Så jag hoppas snart att du ändrar dig.
Man ska alltid bestämma själv. Jag säjer tack&ajö, med hopp om att det där ajö:et innehåller en gluon av på återseende.
SvaraRaderaNeeej, det får inte vara sant. Kommer att sakna dina underfundiga texter som är små glimrande oaser i väntan på det stundande kärnvapenkriget när till och med fiskarna kommer att dö. Vill att du ska veta att jag uppskattar dina roliga huvudetpåspikenkommentarer också, du är ärlig, generös och både läser och skriver mellan raderna. Dristar mig att skicka en kram i höstmörkret med hopp om att du omprövar ditt beslut.
SvaraRaderaJag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är ju inte så att du lämnar oss, men vi går miste om dina tänkvärda ord och din stilistik som är mycket speciell. Men man kan inte bara existera för att andra ska få sin underhållning, förstås! Jag kommer hur som helst att sakna dig och dina tänkvärda texter, liksom dina intressanta, omtänksamma och många gånger roliga kommentarer. Lev väl - och på återseende, säger jag!
SvaraRaderaTack alla ❤ för era fina och värmande ord! Jag säger som Anna; Jag hör av mig. Vilket jag f.ö hoppas att både hon som jag fortsätter med, åtminstone kvartärsvis...)
SvaraRaderaTillägg: Kvartärsvis? ...ordlek inspirerad av Annas kambrium-perpektiv presenterat i hennes senaste puff upplagd för ett kvartal sedan... Tror inte att jag klarar att vara så solitär - på långa vägar.
SvaraRaderaMäh...?
SvaraRaderaVad tråkigt att höra, jag tror och hoppas att du inte komma att kunna hålla dig borta :) Ha det fint så länge!
SvaraRaderaÅ vad jag kommer att sakna dej! du har gjort mig så nyfiken på vem du är, hur du är i verkliga livet. Hur någon som skriver så klurigt vore att få träffa på riktigt. Jag tänker i alla fall hoppas på att få läsa dina fina puffar igen!!!!!
SvaraRaderaKram kram
Kan hålla med dig starkt. Det är svårt att öppna sig. I min lilla svarta bok står allt. Men här kan känslan av att någon tittar över axeln bli skrämmande. Iallafall för mig. Fast skriv när du känner för det , dit har jag kommit. kram
SvaraRadera