Kära vänner. Jag orkar inte hitta på nåt mer. Jag märker att jag, trots min anonymitet, fortfarande efter två och ett halvt år, inte på riktigt vågar/pallar/klarar/orkar att skriva om mig själv, som mig själv. Vilket var min idé...
Allt som man skriver handlar om en själv. Du och jag kan skriva samma text - har ju till och med gjort det =) - och den blir ändå olika.
Jag vet inte vad du hade för ambitioner att skriva om dig själv. Men något av dig har vi lärt känna och vi respekterar och gillar dig. Och eftersom text är det enda forum vid vilket vi möts så har du bevisligen skrivit om dig själv - annars skulle vi ju inte ha en uppfattning om dig.
Jag hoppas också att du kommer att ändra dig.
Jag tycker att det kommer att bli ett tommare universum utan dina inlägg. Så jag hoppas snart att du ändrar dig.
Neeej, det får inte vara sant. Kommer att sakna dina underfundiga texter som är små glimrande oaser i väntan på det stundande kärnvapenkriget när till och med fiskarna kommer att dö. Vill att du ska veta att jag uppskattar dina roliga huvudetpåspikenkommentarer också, du är ärlig, generös och både läser och skriver mellan raderna. Dristar mig att skicka en kram i höstmörkret med hopp om att du omprövar ditt beslut.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är ju inte så att du lämnar oss, men vi går miste om dina tänkvärda ord och din stilistik som är mycket speciell. Men man kan inte bara existera för att andra ska få sin underhållning, förstås! Jag kommer hur som helst att sakna dig och dina tänkvärda texter, liksom dina intressanta, omtänksamma och många gånger roliga kommentarer. Lev väl - och på återseende, säger jag!
Tack alla ❤ för era fina och värmande ord! Jag säger som Anna; Jag hör av mig. Vilket jag f.ö hoppas att både hon som jag fortsätter med, åtminstone kvartärsvis...)
Tillägg: Kvartärsvis? ...ordlek inspirerad av Annas kambrium-perpektiv presenterat i hennes senaste puff upplagd för ett kvartal sedan... Tror inte att jag klarar att vara så solitär - på långa vägar.
Å vad jag kommer att sakna dej! du har gjort mig så nyfiken på vem du är, hur du är i verkliga livet. Hur någon som skriver så klurigt vore att få träffa på riktigt. Jag tänker i alla fall hoppas på att få läsa dina fina puffar igen!!!!!
Kan hålla med dig starkt. Det är svårt att öppna sig. I min lilla svarta bok står allt. Men här kan känslan av att någon tittar över axeln bli skrämmande. Iallafall för mig. Fast skriv när du känner för det , dit har jag kommit. kram
-
Dear Mom,
Yesterday, you chose to leave this world for another — a place untouched by
pain, where time no longer weighs upon your shoulders and where yo...
Rädda mig från allt som är likgiltigt
-
att hålla kroppen som man håller andan
Katarinahissen tänk att det finns oskulder kvar efter 26 år i stan
blå aveturin och viollakrits
jag har dig p...
Nykär
-
Saknar dig idag
Dina mjuka steg, dina djupa ögon.
Vill hålla handen och höra att du mår bra.
Djupet av sorg syns i dina rörelser
Djupet av sorg syns ...
Utan framgång
-
Efter att förgäves ha anpassat mig och gjort mig till och försökt vara den
de vill att jag ska vara provade jag utan framgång på att vara mig själv.
Inspi...
Val
-
När jag tittade upp stod de två kvinnorna och stirrade på mig. En av dem
tecknade åt mig att gå med. Rummet vi kom till, efter att ha gått nerför
och upp...
Tick, tack, tick, tack...
-
Tick, tack, tick, tack. Alltså, tiden går. Utropstecken.
Senaste veckan har jag roat mig med att titta på bilder jag tog förra året
denna tidpunkt, nostalg...
Fluga via skrivpuff
-
en fluga i rummet
surrar
hörs
vem är jag som vill döda den lilla vingbäraren?
vad är jag om jag inte står ut?
Hur långt är en flugas liv?
Jag tror de tror ...
Fotografiet
-
Vi står bredvid varandra. Finklädda. Välkammade. Inte alls som vi brukar.
Min kjol är rutig. Den sticks. Vit blus. Stora rosetter i håret. Du har
hängslen ...
Perspektiv
-
Vänd om i gryning
ta ett extra steg
katt möter kätt
skolexempel skall statueras
skriva läsa skriva
älta äta älska
smaka skapa skrapa
rapa rata ratta
tralla t...
Hundra händer håller
-
Jag får ett brev. En mystisk bok. Jag skriver av i regnet. Hur snabbt jag
än kan pränta, upplöses texten när bläcket far bort i rännilar. I mina
händer ba...
Några ord till min trettonåring
-
Ingen vettig medelålders tant ger väl en trettonåring råd om sociala
medier. Men jag är ju inte en vettig människa, och den saken kommer inte
att ändras ba...
-
Utsidans sorg är
inristat vemod.
En väv av minnen
den enda tyngd du kunde bära
svept
kring
din
kropp
har nu smält in
i hud.
Insidans sorg
är
din
brinnan...
Isporten har fått en trailer
-
Inför nya upplagan av Isporten 1 har Erica Månsson gjort en trailer på
uppdrag av Olika Förlag. Härligt!
I och med nylanseringen har det hänt en del. Ispo...
Vi ska alla dö.
-
Att veta att man snart ska dö är inte särskilt roligt. Fast egentligen är
det ju bara att återgå till det normala.
Det normala för oss är att inte fin...
Visst känns det som om kärleken väntar
-
Du har det bra nu. Efter arton månader av sorg och olyckor kan du säga till
dej själv: jag överlevde. Glädjen i det. En glädje med grums i
bottenskylan, me...
Vårflod
-
Dina mjuka fingertoppar mot mina förvånade överarmsfjun,
Den lätta, varma smekningen som kommer och så är över
Innan jag hunnit göra mig till jag.
Åratals tj...
Vem lurar jag?
-
Min fina mamma för ett 50-tal år sedan
Jag är en känslomänniska. Egentligen.
Jag tänker med magen och tar till mig.
Det är positivt. Utvecklande.
Ibla...
Öde
-
Öde
Ett öde har alla utom jag. Ingen vill egentligen veta sitt öde. Ingen vill
förstå vad som kommer hända i framtiden redan idag. Ingen vill vara
förbere...
Jag valde inte det här.
-
Hallå är det någon hemma här? Hör du mig? Hallå vart är du? Vart har du
tagit vägen? Hallåååå! Nej jag vägrar lyssna på henne, hon bara tjatar
så. Hon ä...
Fluffig raggmunk
-
Passar mig inte alls; fluffig! Meningslöst ord för min sinnesstämning. Kan
en tanke vara fluffig? Jag vill ju bara tänka nu! Fluffiga drömmar tror jag
att ...
Sommar. En sorts summering.
-
Den här sommaren har varit varm, varmare, vidrig. Jag tycker inte om värme,
hur konstigt det nu kan låta. Jag tycker om när det är kallt och jag får
kura i...
tema: luftig
-
Bra med ett luftigt tema, så man kan andas och tänka på annat än kyssar som
inte släpper in en enda syremolekyl i sin hermetiskt tillslutna hetta.
Luft är...
Viska mig
-
Kan du inte viska
om du inte orkar säga mig?
Jag balanserar oss,
vi vippar och väger.
Jag försöker göra det med ett leende.
Då kan vi låtsas sen
att det a...
The end is just the beginning
-
Jag tror inte att någon av mina läsare har kunnat undgå att jag tappat
sugen.
Det har dock inte att göra med bloggandet i sig,
jag är en skrivande människa ...
konturer
-
Ännu en dag förlorad
Lång från värmen av din hud
Ännu en dag förgäves
Okysst
Ännu en dag övergår i natt
Jag lägger mig utan dig
Famlar efter din hand
Din ryg...
Så länge du är med mig
-
*Lost*-boxen snurrar i spelaren men inte ens Sawyers
håll-dig-undan-men-kom-och-ta-mig-blick gör mig någonting som helst. Jag är
en strandad val i soffan...
Och utnämningarna 2012 blev...
-
Vi tackar alla som har nominerat och alla som deltog idag. Här följer årets
utnämningar: Årets växt: Tätört - Årets fjäril: Makaonfjäril - Årets Träd:
Tall...
Jag klappar dig på ryggen tills du går
-
Snälla rara fina du.
Jag vet inte om det var du eller jag eller de där rosa lerfigurerna som
fick allt att rasa samman.
De brukade stå leendes runt oss i en...
Undran
-
Det spelar egentligen ingen större roll hur. Men jag tänker mig att varje
enskild människa vill ha det.
Tätt intill mig, din arm kommer nära, jag känner vär...
Att smyck ut.
-
kvinnor och män vill sig utsmycka
Detta är naivt kan man tycka
Vägen till välgång är kärlek och lycka
Denna väg kan du även gå med en krycka.
Kära vänner. Jag orkar inte hitta på nåt mer. Jag märker att jag, trots min anonymitet, fortfarande efter två och ett halvt år, inte på riktigt vågar/pallar/klarar/orkar att skriva om mig själv, som mig själv. Vilket var min idé...
SvaraRaderaJag fortsätter att tacksamt att läsa er.
Tack så himmelens för denna tid och för all fantastisk respons!!
SvaraRaderaPå något sätt skriver man alltid om sig själv. Jag tror och hoppas att du kommer att ändra dig. Tills dess: kram och tack.
SvaraRaderaHej, jag vill bara säga att jag hoppas att du ändrar dig. Ta en paus om du känner för det, vi kommer att vänta på dig...,-)
SvaraRaderaAllt som man skriver handlar om en själv. Du och jag kan skriva samma text - har ju till och med gjort det =) - och den blir ändå olika.
SvaraRaderaJag vet inte vad du hade för ambitioner att skriva om dig själv. Men något av dig har vi lärt känna och vi respekterar och gillar dig. Och eftersom text är det enda forum vid vilket vi möts så har du bevisligen skrivit om dig själv - annars skulle vi ju inte ha en uppfattning om dig.
Jag hoppas också att du kommer att ändra dig.
Jag tycker att det kommer att bli ett tommare universum utan dina inlägg. Så jag hoppas snart att du ändrar dig.
Man ska alltid bestämma själv. Jag säjer tack&ajö, med hopp om att det där ajö:et innehåller en gluon av på återseende.
SvaraRaderaNeeej, det får inte vara sant. Kommer att sakna dina underfundiga texter som är små glimrande oaser i väntan på det stundande kärnvapenkriget när till och med fiskarna kommer att dö. Vill att du ska veta att jag uppskattar dina roliga huvudetpåspikenkommentarer också, du är ärlig, generös och både läser och skriver mellan raderna. Dristar mig att skicka en kram i höstmörkret med hopp om att du omprövar ditt beslut.
SvaraRaderaJag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är ju inte så att du lämnar oss, men vi går miste om dina tänkvärda ord och din stilistik som är mycket speciell. Men man kan inte bara existera för att andra ska få sin underhållning, förstås! Jag kommer hur som helst att sakna dig och dina tänkvärda texter, liksom dina intressanta, omtänksamma och många gånger roliga kommentarer. Lev väl - och på återseende, säger jag!
SvaraRaderaTack alla ❤ för era fina och värmande ord! Jag säger som Anna; Jag hör av mig. Vilket jag f.ö hoppas att både hon som jag fortsätter med, åtminstone kvartärsvis...)
SvaraRaderaTillägg: Kvartärsvis? ...ordlek inspirerad av Annas kambrium-perpektiv presenterat i hennes senaste puff upplagd för ett kvartal sedan... Tror inte att jag klarar att vara så solitär - på långa vägar.
SvaraRaderaMäh...?
SvaraRaderaVad tråkigt att höra, jag tror och hoppas att du inte komma att kunna hålla dig borta :) Ha det fint så länge!
SvaraRaderaÅ vad jag kommer att sakna dej! du har gjort mig så nyfiken på vem du är, hur du är i verkliga livet. Hur någon som skriver så klurigt vore att få träffa på riktigt. Jag tänker i alla fall hoppas på att få läsa dina fina puffar igen!!!!!
SvaraRaderaKram kram
Kan hålla med dig starkt. Det är svårt att öppna sig. I min lilla svarta bok står allt. Men här kan känslan av att någon tittar över axeln bli skrämmande. Iallafall för mig. Fast skriv när du känner för det , dit har jag kommit. kram
SvaraRadera