torsdag 10 februari 2011

Spelet

- Hej! Jag heter Josefin tralala och arbetar för blablabla - chansen.
- Jag spelar inte, köper inte lotter, svarar Marcus bestämt i luren.
- Är det Marcus Kuling jag talar med?
- Ja, han sitter här.
- Han har dykt upp i vår lista över personer som kan vara med och dela på månadens vinst som är minst sex miljoner kronor, plus en ny Volvo.
- Jag antar att du vill sälja en lott?
- Vill ni ge mig en minut så kan jag förklara vad erbjudandet går ut på.
- En minut... Vi ger dig femton sekunder. Marcus fyller på med ett litet skratt så att lottsäljaren inte ska behöva känna sig alldeles avspisad. Efter tjugo sekunder avbryter Marcus utläggningen.
- Du må kalla mig socialist, kristen puritan eller vad du vill, men jag ser helt enkelt inte någon poäng med att samla ihop pengar ifrån en massa olika människor bara för att berika en eller två slumpvis utvalda.
- Jag förstår hur ni tänker men vi har faktiskt dragit ned på de enskilda vinstsummorna av samma skäl. Dessutom går en och en halv procent av omsättningen till cancerfonden och vi lurar inga människor med vårat spel som dessutom är arrangerat av nykterhetsrörelsen. Vill ni inte ha en Volvo?
- Nu har jag ju redan en Volvo, och om du vill erbjuda mig en tretusendels chans att komma över en till så är mitt svar: Nej, jag avstår - tack ändå. Fast, vill du promt ge mig en ny bil så kan jag förstås ge dig mina personuppgifter!
- Ok, vi får väl återkomma någon annan gång då.
- Ja, ha det bra.

*

1 kommentar:

  1. Det är tröttsamt med telefonförsäljarna. Som du säkert anar tycker jag synd om dem. De kunde väl inte få något annat jobb.

    SvaraRadera