Streamlining

Taxiskolan.

”Låtom oss betrakta butan en stund!”… Einar smet in genom dörren sekunden
innan 'Sparris' hann fram för att dra igen den. Man ville ha in dem punktligt varje
morgon, inte för tidigt och absolut inte för sent. En larmklocka av brandlarmstyp
användes för att ange den exakta tiden. Sen skulle de sitta så gott som tysta och
liksom suga i sig ämnena. De var alltid frätande, dödligt giftiga eller explosiva
och kunde heta saker som ”diklormetan”, ”cyklohexen” eller ”substituerade alkaner”,
fanns i tusental och tog oftast ett halvt decennium att suga i sig med formler och
allt.
”Jaha, jag kom hit för att lära mig att rita hus!?..” Läraren stirrade stumt
tillbaka mot sin nyanlände elev. Einar gled undan, snirklade sig med ett lätt grin
ned mellan bänkraderna i klassrummet. Det var nyligen beslutat att han skulle få gå
om första året på natur-linjen, så hans närvaro i skolan var numera rent formell.

Einar skulle ge sig i kast med många nya försök att slå i sig cyklohexenen och allt
det andra. Tio år förflöt så - men utan resultat. Einar kunde bara inte, eller ville
helt enkelt inte, memorera alla kolkedjor och svavelföreningar. Den svenska
arkitektkåren fick hålla tillgodo med andra förmågor. Nickedockor som först och
främst kunde bevisa att dom kunde haspla ur sig hypotetiska molberäkningar på
kolväten och butanreaktioner.

*