Om att bli bönhörd
Göran påminde lätt chockad sin hyresförvaltare om deras muntliga löfte och fick till svar att man skulle ”titta på saken”. Två månader förflöt utan några besked. Inte ens hyresavin skickades nu längre ut.
Huset, som visat sig vara fullt av hyresgäster med olika kopplingar till både förvaltaren, ägaren och även den forna ägaren av fastigheten, hade i samma veva börjat likna en spelplats för ett slags ställningskrig där Göran nu tvingades vänja sig vid att bli bemött av stumma, surmulna eller i bästa fall knappt hörbara mumlanden till hälsningar ifrån denna skara. Med en granne gick det så långt att det bara utböts en iskall blick - om man alls låtsdes om varandra. Görans olika försök att analysera detta bisarra uppträdande ledde honom bara till en och samma förklaring: Det handlade om ett samlat uppsåt, en avsiktlig fientlighet, ämnad att få honom att tänka om; ge upp sin nya lägenhet och istället vända tillbaka hem till sin nya ockerhyra. Samtidigt skulle VVS-entreprenören under honom kunna flytta en trappa upp - vinna en bättre utsikt - mot att han fortsatte att skicka sina lagom tillfluffade fakturor till bolaget. Så gick tankarna hos Göran, som nu satt inklämd med en irriterad fastighetsägardotter i lägenheten ovanpå och en nästan rent fientlig VVS-montör rakt inunder sig.
Fastighetsägardotterns man, som var byggd ungefär som en pansarvagn, deltog även han flitigt i drevet. Genom en metod som gick ut på att använda sina ben ungefär som pålkransdon hade han kommit på hur han kunde sätta igång nästan ofattbara skakningar i golvet ovanpå Göran. Tillvägagångssättet, som han även med fördel kunde praktisera mitt i natten, innefattade i huvudsak ett intermittent återkommande hastigt marscherande av och an över golvet och kunde pågå i timtal. Ljudeffekterna som uppnåddes under dessa sessioner kom efterhand att nå avsedd effekt: Göran försattes återkommande i ett tillstånd av nära nog fullständig och adrenalinpumpande vanmakt. Det som tillspettsade saken ytterligare var att Göran redan vid ett par tillfällen knackat på däruppe för att försöka påtala bekymren, men till sin frustration endast blivit bemött av ett närmast demonstrativt ointresse manifisterat av repliker som; ”vi har inte ens varit hemma...” eller ”du kanske borde flytta till en villa?”.
I det här läget bestämde sig Göran för att försöka ge svar på tal. När det dundrade och skakade som allra värst över honom lånade han kattens klösbräde och dunkade illustrativt tillbaka några gånger i taket. Samtidigt bad han en stilla bön om att paret där uppe kanske skulle börja fundera en smula på vad det var dom egentligen utsatte honom för. Den enda effekt han till sin besvikelse fick ut av detta var ett än mer engagerat klampande och stampande i taket.
Snart dimper så ett brev ned på Görans hallgolv. I brevet står det; att han förutom att omedelbart upphöra med sitt ”dunkande i väggar och tak”, också måste hålla sin störande katt inlåst fortättningsvis. Göran hade hoppats att kuvertet äntligen skulle innehålla en hyresavi. Nu fick han istället detta, plus den obehagliga insikten att detta också var brev nummer två innehållande klagomål på katten. Vem som hade klagat på vad, eller när, gick inte få något svar på. De störda grannarna ville uppenbarligen även vara anonyma. Göran som inte vill offra sin kära utekatt för att tillmötesgå detta som för honom börjat likna en ren förföljelse bestämmer sig för att gå till motattack. Efter omfattande tragglande med värden, hyresnämnden och kommunens miljökontor om sin olägenhet med golvljuden så överenskommer man att Göran av sina egna medel tillåts anlita en byggakustiker för att utföra ljudprov på fastighetsägardotterns vardagsrumsgolv. Ljuduppmätningen, som endast skulle behövde motsvara 1938 års byggnorm, kostade ändå Göran motsvarande en hel månadshyra. Utfallet blev en skräll för värden. Både golvet och delar av strukturen i den aktuella trerummaren, som efter tidigare sammanslagningar bl.a. hade flera borttagna väggar, underkändes och självaste hus-kronprinsessan med följe och allt måste evakueras till följd av den ombyggnation som man nu ålade fastighetsbolaget att utföra.
den som dör i en dröm vaknar aldrig mer
-
skriver en dikt med bläck
skriver rent den i datorn
går till en arbetsplats och skriver ut den
läser den högt klär mig fint
betalar en vän att föl...
10 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar