Kökssamtal

Om en oviktig sak

”Det här känns inte som en viktig sak” sa hon snabbt medan hon låtsades ha sitt intresse fokuserat på mobiltelefonen som låg på köksbänken. Vi stod halvt frånvända och följde varandra indirekt i vitögat. - Du måste väl ha vetat vad du faktiskt menade? replikerade jag efter att ha roterat tummen i hakgropen några varv. ”Det känns inte viktigt att prata om” fortsatte hon. - Bestäm dig, sa jag efter en stund. ”Bestäm vad då?” kom det snabbt igen. - Är det en oviktig sak, eller är den bara oviktig att prata om? Jag förstod att detta skulle bli den tändande gnistan. ”Om en sak är oviktig så är den väl oviktig helt enkelt, är du jävla dum i huvet eller FATTARU trögt!” dånar hon nu ut med krafter samlade ända ifrån bäckenbotten och upp. - Jag ställde faktiskt bara en fråga här, la jag till med ett kort litet flåsljud efter sista stavelsen. ”Ja, frågor som kan göra en GALEN ibland!”
- Äh, vi kan strunta i saken, säger jag och sänker mig långsamt ned vid bordet igen.

*