söndag 27 juni 2010

Snurran

Om att snurra

Så står brorsonen plötsligt där på altanen och Eskil kan äntligen släppa sin oro.
”Jag har försökt ringa… gick det verkligen att hitta i mörkret?” frågar han.
”Jag fick skjuts.” Egil stryker sig över nacken, som om den fortfarande vore blöt av sjöstänket.
”Skjuts? … men var är… var har du snurran då?”
”Den är borta” silar han fram genom en spänd grimas, kisande mot farbrodern.
”Borta.., hurdå, vad då borta?”
”Någon måste ha snott den.” Egil skjuter upp handen i håret för att naturligt komma undan med blicken. Vågar inte se mot farbrodern.
”Va?" Ansiktet blir till en holk. "Är du av med båten!”
”Japp.”
Fortfarande med huvudet nedböjd upptäcker Egil att byxfickan putar ut ganska iögonfallande under ena byxbenet. Han slår sig snabbt ned i en stol, hoppas att tygspänningen ska släppa runt fickan - att sedelbunten ska sjunka in något om han kan få tyget att skrynkla sig lite.
”Vad har hänt, varför har du inte svarat i telefon?" ... "Har du förlorat telefonen, också!?” fortsätter han, uppjagat. Egil börjar osäkert fumla runt i kläderna.
”Högerfickan?” Eskil nickar mot knölen som fortfarande syns under byxbenet. Egil avbryter letandet, tittar sig tafatt omkring.
”Men ligger den inte där?” Farbrodern förstärker med pekfingret.
”Nej, den finns visst inte…”
”Blev du rånad?” Eskil kliver framåt samtidigt som Egil hastigt reser sig upp, tar ett par oroliga kliv innan han vänder sig tillbaka mot farbrodern.
”Båten är stulen, mer vet jag inte.” Det uppgivna tonfallet understryks av hans två utslagna armar.
Han hade aldrig kommit överrens med vare sig farbrodern eller snurran. Nu skulle han äntligen få slippa båda, tänkte han. Dessutom kunde han skippa jobbet och istället få sig en välbehövlig semester i Grekland.

Egil tar en ny stol och beklagar sig över det skedda, lovar slutligen att verkligen försöka göra allt han kunde för att återfinna farbroderns båt. Med ett litet tillgrummlat "God natt" reser han sig sen åter och börjar röra sig mot sovrummet.
Eskil som sedan ett tag endast suttit med tummen tryckt mot en snedvriden käke släpper den äntligen och ger honom en stum nick tillbaka.

Nästa morgon är Egil utan byxor.

*

2 kommentarer:

  1. Bra. Jättebra. Rätt valör på språket rakt igenom. Gillar "silar han fram genom en spänd grimas, kisande mot farbrodern".

    Tempusbyte i första meningen.

    SvaraRadera
  2. Aj,aj! Bra text, man kan undra hur det gick utan brallor....

    SvaraRadera