Ön

Om en signal

Mannen låg krökt över betongmuren. Blodet, som redan börjat ringla sig bort mot en dagbrunn ett stycke bort, glimrande bjärt i middagssolen. Även om jag var ganska förberedd, efter att ha hört skriken och ropen, svajade jag till rejält där på min balkong, vid åsynen. De enda ljud som hördes var ljudet av människor som sprang i byggställningen längre bort och mitt eget blods pulserande mot hörselgångarna. Allt annat verkade fullkomligt stilla.
Mannen, som av allt att döma måste fallit ifrån hustaket, var klädd i byggoverall och var fullkomligt orörlig. Helt säkert död som betongen han fått pressad rakt in i livet. Jag orkade inte hålla blicken på honom längre. Det kom upp en slags känsla av gravskändning. Detta var för privat och jag kände överhuvudtaget inte ens till vem som låg där. Nu upptäcker jag grannparet som likt mig står och stirrar ut från sin balkong. Det är inte bara jag som inte klarar att titta längre tänker jag när jag ser att mannen i paret står med blicken fastnaglad bort mot takfoten på byggnaden. Just mot den position varifrån mannen troligen måste ha fallit. Man ser en decimeterstor ljusgrå fläck där på utsidan av den svarta tak-kanten. Snart har även min blick bestämt sig för att vila sig just där.
Som i en slags kontemplation står vi så där tills mannen på balkongen även börjar peka mot fläcken, samtidig som jag hör honom tala till kvinnan bredvid sig: ”Det är en ö, ser du inte ön?” Kvinnan verkar mest frågande. Så börjar han istället gestikulera, peka i olika riktningar och nästan ylande upprepa ”Jag pekade”, ”han fattade ingenting”, ”dom är Albaner”, ”jag pekade på ön” … osv.
Jag, som helst vill flytta bort så mycket som möjligt av min uppmärksamhet ifrån scenen nere på marken, försöker koncentrera mig på att lägga ihop de bitar jag kan höra ur hans stackattoartade framställning, återigen stirrande på denna fläck mot det skinande nymålade taket. Men hjärnan liksom blöder. ”Vaddå ö?” hör jag kvinnan säga liksom klagande innan jag går tillbaka in i rummet och lägger mig gråtande mot golvet.
*