torsdag 17 juni 2010

Jochum

Om en stofil

Jochum sitter i sin fåtölj och tittar lite plirande på den unga tösen. ”Du är verkligen söt, kan du vända lite på dig så att jag får se på dig..” Janna som just hunnit bli femton, skrattar generat, men vill undvika att öka på pinsamheten vid den lilla släktsammankomsten och snor följdaktligen runt lydigt där hon står. ”Tack ska du ha” får hon i belöning för den lilla uppvisningen. Jochum verkar nöjd, om än lite generad även han. Det skiljer nästan sjuttio år i ålder. Gränsen för vad som kan vara passande är kanske lite utsuddad, men vi andra står ändå och rodnar ikapp med Janna efteråt. Jochum är ”väldigt svag för kvinnlig fägring” har vi som står honom närmast fått lära oss. Men nu hjälpte det inte riktigt. Pinsamheten lade sig som ett tyst täcke i några sekunder. Juchum, som nu hunnit sätta sig i centrum för allas uppmärksamhet, fortsätter; ”Ja, du är vacker Janna”, och bugar sig sen lite osäkert ett par gånger för att markera att seansen är över för den här gången. Janna ger ifrån sig en liten artighetsflämtning och börjar söka med blicken omkring sig.
Det är klart att hon är vacker. Problemet är bara att Jochum börjat bli gammal och på glid tillbaka mot sin egen uppväxt på tjugotalet, då barn i hans miljö ofta kunde behandlas närmast som ägodelar.

*

13 kommentarer:

  1. skulle vilja läsa mera om småborgligheten på 20 talet denna text lockade mig

    SvaraRadera
  2. STOR igenkänning!
    I min text träffar du vår tjejtjusare.

    SvaraRadera
  3. Nej och säkert inte bara bland de borgerliga. Även idag är det ofta på något konstigt sätt OK att studera och värdera kvinnor. Bra beskrivet.

    SvaraRadera
  4. Mycket tilltalande och smidigt skriven text - ler genom hela första stycket. Glömmer nästan det nervärderande.

    SvaraRadera
  5. Ibland är det väl så fortfarande. Bra text.

    SvaraRadera
  6. Gillar inte de två sista meningarna (formmässigt, inte innehållsmässigt)Annars bra, förutom tempusanvändingen.

    SvaraRadera
  7. Gillar texten. Det lekfulla avslutet (som gillas starkt) kändes som om historien tog ett nytt andetag.

    SvaraRadera
  8. Håller med Marmoria.
    De sista två meningarna gör att avstånden i texten blir för stora.
    Kanske borde man fått mer föraning om slutet under resten av texten.

    SvaraRadera
  9. Så rätt, så rätt. Nu har jag försökt fixa till enl. förslagen?

    SvaraRadera
  10. Två bekymmer. Täta, omotiverade tempusbyten på några ställen (Jochum tittade, Janna skrattar, till exempel).
    Och de sista två raderna orsakade ett "??", jag trodde texten handlade om gubben och inte om tjejen så det kändes bara helt malplacerat att plötsligt avsluta med hennes framtid.

    SvaraRadera
  11. Tack HannaT, och alla andra, för goda kommentarer. Håller med även om det sista ...ändring utförd!

    SvaraRadera
  12. En text som berör mig starkt. Får riktiga rysningar av beskrivningen av den gamle mannen.

    SvaraRadera