Affären

De möttes precis i portöppningen. Kenneth Makrillson på väg ut att för gott hämta in skylten och Niclas Abborré, därtill ovetande, på väg att kanske hindra honom.

Snöfallet hade blåst in snö emot fasaden under hela eftermiddagen och eftersom ingen använt dörren sedan morgonen hade dörrbladet kört fast halvvägs likt en orkeslös snöplog. Där, frysta mitt i rörelsen, blev de stående avläsande varandra med blicken tills herr Abborré med ett småsforcerat leende sänker knäna och rycker till bestämt i dörren - som dock förblir blickstilla medan han själv under förkvävande av intensiva smärtupplevelser halkar ned över sin stenhårda portfölj och med lemmarna spretande åt alla håll, återigen blickstilla, blir halvliggande hängande från dörrhandtaget.
Niclas Abborré fylldes av ett nästan obeskrivligt missnöje. Smärtorna ifrån lårbenet kunde han tåla, men själva utgångsläget; taktiken att försöka framställa ett lagom svalt intresse för Makrillsons fjolårs-Lamborghini, kändes nu efter månader av planering som närmast grundskjutna.

Kenneth Makrillson, som inte lyckats landa en enda affär sedan början av sommaren, bjuder med stigande intresse in sin frustande och haltande besökare att åla sig in genom dörröppningen, in till den lilla bilsalongen. Så tillfreds är han med möjligheten av att se en presumtiv kund stå inne i butiken att han får hindra sig själv från att börja borsta av Abborré snön som lagt sig som ett täcke runt rocken på honom. Säljtaktiken för detta tillfälle hade han redan bestämt och den handlade inte om att visa entusiasm.
- Jaha, hoppas att det gick bra, jag var ju precis på väg att stänga, jag.
- Ingen fara, råkade ha vägarna förbi och tänkte bara passa på att titta lite på vad som står här.
- Som du kan se så har vi bara den här enda Murciélagon kvar, så du kanske hade lite tur i oturen ändå...
- Ja, jag ser. Du har inte nån nyare modell undanstoppad eller så? Abborré skakar av sig det värsta av snötäcket.
- Vi kan naturligtvis ta hem, men det här exet kan du få hem imorgon för motsvarande förskottspengarna för en ny lambo.
- Har den dubbdäck?
- Hahaha. Visst och plogtillsats med... mot ett litet tillägg förstås. Hahaha..
Niclas Abborré såg här endast möjligheten att försöka förefalla ytterligare mera ointresserad.
- Nej, det var ett skämt förstås. Vem köper egentligen en sportbil mitt i vintern? Försöker han med.
- Bra affärer gör man sällan under högsäsong. Jag kan skicka med snökedjor om du inte vill frakta hem den. Hehe.
Han driver med mig, tänkte Niclas samtidigt som han iaktog pölen av blöt sörja som börjat breda ut sig på golvet omkring honom. Någonting liknande kallsvett hade börjat kännas över hals och rygg och hela situationen tycktes ha gott honom fullständigt ur händerna.
- Ja, jag ville som sagt bara titta lite vad du hade här och har egentligen lite brottom, men tack för titten iallafall.
- Tack själv, det var så lite så. Ta det nu försiktigt genom dörren bara.
- Ja.

*