Svartkrut

"Knulla! knulla! knulla!..." Ropen ekade mellan husen. Bosse och Micke hade noga valt ut platsen för brottet; ett gängligt träd som lutade sig ut mot vägen med söndagsflanerare. Här skulle ingen kunna nå dem. Trädstammen var för vek för att bära en eventuell inkräktare, dessutom skulle de knappt gå att upptäcka genom det kraftiga lövverket.
I förberedelserna hade även ingått en snabb sex-kurs där Bosse beskrivit innebörden av själva knull-ordet för Micke. Källmaterialet var Bosses pappas lilla tidningssamling som han nyligen upptäckt under en strumplåda. Piff, Paff och Raff hette de visst, de små informativa bladen. För Micke som ännu inte själv fått se tidningarna blev det hela ganska abstrakt, men han förstod ändå tvivelsutan graden av olämplighet att för en sjuåring yttra ett sådant ord offentligt. För att inte tala om att ropa ut det i kör!

De första offren närmade sig och pojkarna räknade till tre, varpå de taktfast började sitt skanderande. Även trädet gungade försiktigt med i takt med de förbjudna stavelserna. De hade ingen aning om vad som skulle ske med människorna nere på gatan men hade ändå, så gott de nu kunnat föreställa sig, gått igenom ett antal scenarier. Alla lika oroande som roande och som väl bidrog till spänningen som rådde uppe i trädet.
Istället hände vad de inte kunnat förutse: Ingenting!
Möjligen några smånöjda leenden, det var också allt. Pojkarna tystnade. På en gång besvikna och lättade smög de sig bort, samlade sig för nya dåd. Det skulle gå åt mer förstod de.
Till hösten kom det en granatkastare av gamla rör och laddad med krut från uppbrutna blankpatroner.

*